Livet är som lavan i en vulkan,
livet är såhär;
Allt byggs upp till ett uttbrott,
olika skeenden i livet
byggs upp tills det exploderar,
du faller,
det händer något,
du blir bättre,
du går uppåt,
men så frågar du dig själv;
vänta, varför är jag lycklig när jag inte
borde vara det, du börjar tänka
på allt det negativa igen och
du faller snabbt, hårt,
landar så att du bryter alla ben i din kropp,
landar inte. Du spricker i tusen bitar.
Du kan inte andas
Så nu gäller det att hitta någon som kan ta upp alla skärvor och laga dig även fast du inte blir helt lagad, du kommer fortfarande ha sprickor, med du behöver någon som håller ihop dig.
Du ska aldrig bli skärvor igen för det förtjänar ingen.
